Den 30 januari släppte British Petroleum (BP) rapporten "World Energy Outlook" för 2023, där man betonade att fossila bränslen på kort sikt är viktigare i energiomställningen, men att den globala energibristen, koldioxidutsläppen fortsätter att öka och andra faktorer förväntas påskynda den gröna och koldioxidsnåla omställningen. Rapporten presenterade fyra trender för global energiutveckling och prognostiserade en utveckling med låga kolvätenutsläpp fram till 2050.
Rapporten påpekar att fossila bränslen på kort sikt kommer att spela en viktig roll i energiomställningsprocessen, men den globala energibristen, den kontinuerliga ökningen av koldioxidutsläpp och det frekventa förekomsten av extremväder kommer att påskynda den globala energiomställningen till grön och koldioxidsnål energi. En effektiv omställning måste samtidigt ta itu med energitrygghet, överkomliga priser och hållbarhet. Den globala energiframtiden kommer att uppvisa fyra huvudtrender: kolväteenergins minskande roll, den snabba utvecklingen av förnybar energi, den ökande graden av elektrifiering och den fortsatta tillväxten av låg kolväteanvändning.
Rapporten antar utvecklingen av energisystem fram till 2050 under tre scenarier: accelererad övergång, nettonollutsläpp och ny kraft. Rapporten föreslår att koldioxidutsläppen under det accelererade övergångsscenariot skulle minskas med cirka 75 %; i nettonollscenariot kommer koldioxidutsläppen att minskas med mer än 95 %; enligt det nya dynamiska scenariot (som antar att den övergripande situationen för världens energiutveckling under de senaste fem åren, inklusive tekniska framsteg, kostnadsminskningar etc., och global politisk intensitet kommer att förbli oförändrad under de kommande fem till 30 åren) kommer de globala koldioxidutsläppen att nå sin topp under 2020-talet och minska de globala koldioxidutsläppen med cirka 30 % till 2050 jämfört med 2019.
Rapporten argumenterar för att lågkolvätehalter spelar en nyckelroll i den koldioxidsnåla energiomställningen, särskilt inom industrier, transporter och andra sektorer som är svåra att elektrifiera. Grön vätgas och blå vätgas är de viktigaste lågkolvätehalterna, och vikten av grön vätgas kommer att öka i takt med energiomvandlingsprocessen. Vätgashandeln omfattar regional rörledningshandel för transport av ren vätgas och sjöfart för vätgasderivat.
Rapporten förutspår att den låga kolväteefterfrågan, under scenarierna med accelererad övergång och nettonollutsläpp, kommer att uppgå till 30 miljoner ton/år respektive 50 miljoner ton/år år 2030, varav de flesta av dessa låga kolväten kommer att användas som energikällor och industriella reduktionsmedel för att ersätta naturgas, kolbaserad väte (används som industriella råvaror för raffinering, produktion av ammoniak och metanol) och kol. Resten kommer att användas i kemikalier och cementproduktion.
År 2050 kommer stålproduktionen att använda cirka 40 % av den totala låga efterfrågan på kolväten inom industrisektorn, och under scenarierna med accelererad övergång och nettonollutsläpp kommer låga kolvätenutsläpp att stå för cirka 5 % respektive 10 % av den totala energianvändningen.
Rapporten förutspår också att vätgasderivat, under scenarierna med accelererad övergång och nettonollutsläpp, kommer att stå för 10 procent respektive 30 procent av flygets energibehov och 30 procent respektive 55 procent av marin energibehov, år 2050, medan merparten av resten går till den tunga vägtransportsektorn. År 2050 kommer summan av lågkolvätehaltiga och vätgasderivat att stå för 10 % respektive 20 % av den totala energianvändningen inom transportsektorn, under scenarierna med accelererad övergång och nettonollutsläpp.
För närvarande är kostnaden för blå vätgas vanligtvis lägre än för grön vätgas i de flesta delar av världen, men kostnadsskillnaden kommer gradvis att minska i takt med att tekniken för tillverkning av grön vätgas utvecklas, produktionseffektiviteten ökar och priset på traditionella fossila bränslen ökar, enligt rapporten. Under den accelererade övergången och nettonollscenariot förutspår rapporten att grön vätgas kommer att stå för cirka 60 procent av den totala andelen lågkolväten år 2030, och öka till 65 procent år 2050.
Rapporten antyder också att hur vätgas handlas kommer att variera beroende på slutanvändningen. För tillämpningar som kräver ren vätgas (såsom industriella högtemperaturuppvärmningsprocesser eller vägfordonstransporter) kan efterfrågan importeras från relevanta områden via rörledningar. För områden där vätgasderivat behövs (såsom ammoniak och metanol för fartyg) är kostnaden för transport via vätgasderivat relativt låg och efterfrågan kan importeras från de mest kostnadsfördelaktiga länderna i världen.
I Europeiska unionen förutspår rapporten till exempel att EU under ett accelererat övergångs- och nettonollscenario kommer att producera cirka 70 % av sina lågkolvätehalter år 2030, och minska till 60 % år 2050. Av importen av lågkolvätehalt kommer cirka 50 procent av ren vätgas att importeras via rörledningar från Nordafrika och andra europeiska länder (t.ex. Norge, Storbritannien), och de övriga 50 procenten kommer att importeras sjövägen från den globala marknaden i form av vätgasderivat.
Publiceringstid: 6 februari 2023